Jag..

...fryser, frossar och har sån huvudvärk så jag vet inte vad.

Såg ett mycket intressant program förra måndagen om Borrelia. Kanal 1. Se reprisen eller tv play.

Kronisk borrelia, och överlag hur svårt det var att diagnostisera borrelian. 

Det kanske Inte det syns på Ett blodprov. Måste ta flera. Massor. 

Och om man då som jag gått med borrelia i flera år vad som händer med kroppen. 

Smärtor, led och muskel värk, huvudvärk, yrsel, tinnitus mm mm. Ja, massor som eventuellt tillkommer. 

Jag är mer och mer  säker på att jag har kronisk borrelia. Allt stämmer så kusligt "bra" ihop hur jag mår.

Trötthet, svårt att komma ihåg saker minnesförlust, svårt att hitta ord. Vimsig. Allt. Just nu blir jag tokig över min migrän. 

Inga tabletter hjälper och jag har ont i nacken skulderblad och neråt. Och självklart alltid ont i rygg mer och mer i muskler och leder. Över hela kroppen.

Men som sagt det är svårt att precisera och förklara. Läkarna, de alla jag varit hos mängder, ger mig bara smärtstillande och massa annat. 

Man tas verkligen inte på allvar. Och jag är helt övertygad över att menieresen jag har har jag fått av borrelian. 

Infektion i kroppen under så många år. Fick alltså ett bett och rund ring för ca 10 år sen. Men ingen läkare tog nåt prov då. 

I vilket fall kommer jag slåss ännu mer för att få rätten på min sida. Bara jag vet hur jag mår. Och jag kan bara förklara så gott jag kan för alla dessa läkare och psykologer, arbetsterapeuter och kuratorer hur Jag mår. 

Jag kommer slåss tills jag stupar. Kommer aldrig slås ner och vika mig en tum. Never ever.

Man får vara frisk för att vara sjuk. Ge Er inte Ni som drabbats...av olika sjukdomar. Det Värsta är när man hör från nära och kära?!? om att man simulerar, hittar på. Beklagar sig. 

Jag blir så ledsen. Jag vill inget hellre än att bli frisk utan krämpor. Det måste alla först.

Och visst har jag bra dagar. Självklart. 

Ett måste annars hade jag aldrig orkat. De bra dagarna lever jag njuter och tar igen mig. Styrker mig, vilar, promenerar och försöker klara av alla vardagliga ting. Umgås, mysa...bara va. Jag är ju inte död!!  Jag måste ju få leva också trots mina helvetes krämpor.

Nog med detta nu.

Vill bara försöka förklara hur svårt det är ibland och framför allt de som ser ner på en och ger mig dåliga elaka kommentarer. Tänk Er väldigt noga för. 

En dag kanske Ni råkar ut för nåt. 

Livet går inte som på räls. Oftast upp och ner. Eller hur.

Nu dagens kille som vi friade i torsdags då han gick ut 8:an. Vår Big kille. Nu har han stuckit iväg på konfirmations läger en vecka. Stora barn. Tiden går.

Ses snart.